Zamiakalla – tålig krukväxt och skötsel

Zamiakallan – nästan omöjlig att ta död på

Få krukväxter är så svåra att misslyckas med som zamiakallan. Den klarar mörka hörn, torr inomhusluft och veckor utan vatten, och just därför står den i så många svenska kontor, hallar och badrum. De blanka, parbladiga bladen ser dessutom ut att vara nyputsade året om.

Hemligheten sitter under jorden. Zamiakallan (Zamioculcas zamiifolia) hör till kallaväxterna (Araceae), samma familj som fönsterbladet och gullrankan, och bildar tjocka jordstammar som lagrar både vatten och näring. Kews Plants of the World Online anger torra delar av östra och södra Afrika, från Kenya och söderut, som dess hem – en miljö med långa torrperioder.

På svenska kallas den oftast zamiakalla, men namnen ZZ-växt och garderobsblomma är minst lika vanliga. Garderobsblomma syftar på tåligheten i mörker, och för en nybörjare eller den som reser mycket är den ett av de tryggaste valen. Ett förbehåll finns dock: hela växten är giftig.

Sorter: från klassiskt grön till svarta 'Raven'

Den vanliga zamiakallan är klargrön och högblank, men sortimentet har breddats de senaste åren. Mest uppmärksammad är 'Raven', vars nya blad slår ut ljusgröna och sedan mörknar till nästan svart. Mot en ljus vägg ger den en dramatisk kontrast som den gröna grundformen inte kan matcha.

Vill du ha en mindre planta finns kompakta sorter som 'Zenzi' och dvärgformen 'Zamicro', med kortare och tätare bladskott som passar en fönsterbänk. Skötseln är i grunden densamma oavsett sort: tålig, sparsamt vattnad och tacksam i svagt ljus. Mörka sorter som 'Raven' trivs dock i ett något ljusare läge, eftersom de behöver mer ljus för att behålla sin djupa ton.

Zamiakallan trivs i ljus halvskugga men tål mörker

Ljust, indirekt läge ger den frodigaste plantan. RHS anger allt från indirekt ljus till djup skugga som möjliga lägen, vilket gör zamiakallan ovanligt flexibel. Direkt sommarsol kan däremot bränna de blanka bladen och bör undvikas.

Det är tåligheten i svagt ljus som gjort den till garderobsblomma. Den klarar ett rum mot norr eller en plats långt från fönstret bättre än de flesta krukväxter, och i det svenska vintermörkret står den i princip stilla utan att ta skada. Räkna med långsammare tillväxt ju mörkare den står.

Vänd plantan ett halvt varv då och då, så växer den jämnt åt alla håll i stället för att sträcka sig mot ljuset. I övrigt är den inte petig med var den placeras.

Hur ofta vattnar man zamiakallan

Mer sällan än du tror. Tack vare de vattenlagrande jordstammarna klarar zamiakallan långa torrperioder, och RHS beskriver den rakt ut som tålig mot vanvård. Låt jorden torka ut helt mellan vattningarna – det är tryggare att vänta för länge än för kort.

Övervattning är den klart vanligaste dödsorsaken. Står de köttiga jordstammarna i blöt jord ruttnar de, och plantan kollapsar nedifrån. På sommaren kan det räcka att vattna varannan vecka, på vintern ännu mer sällan – i det svala, mörka vinterhemmet ibland bara en gång i månaden.

Vattna ordentligt när du väl gör det, så att hela klumpen blir genomfuktad, och häll bort överflödet ur fatet. Sedan får jorden torka upp helt igen innan nästa gång.

Jord och kruka för zamiakallan

En väldränerad krukväxtjord, gärna uppblandad med lite sand eller perlit, passar zamiakallan bäst. Det viktiga är att vatten rinner igenom och inte blir stående kring jordstammarna. En kruka med dräneringshål är ett måste.

Välj inte en alltför stor kruka. En överdimensionerad kruka rymmer mer blöt jord än rötterna hinner använda, vilket ökar risken för röta. Zamiakallan växer dessutom långsamt och behöver sällan byta kruka oftare än vartannat eller vart tredje år.

Temperatur och luft i svenska hem

Vanlig rumstemperatur är precis vad zamiakallan vill ha, ungefär 18–26 °C. RHS anger att den behöver hållas vid minst omkring 10–15 °C, så ett normalt uppvärmt svenskt hem fungerar året om. Undvik kalla fönsterbrädor vintertid och kalldrag från en ytterdörr.

Till skillnad från många tropiska krukväxter behöver den ingen hög luftfuktighet. Den torra inomhusluften under den svenska eldningssäsongen, som plågar exempelvis fredskallan, biter sällan på zamiakallan. Det gör den till en av de enklaste växterna att lyckas med just på vintern.

Gödsling: mindre är mer

Zamiakallan är ingen storätare. Under växtsäsongen, ungefär april till september, räcker det att ge svag växtnäring en gång i månaden. En långsamväxande planta som denna tar helt enkelt inte upp mer.

Övergödning gör mer skada än nytta och kan ge bruna bladkanter. Under vinterhalvåret, när tillväxten i praktiken upphör, behöver den ingen näring alls.

Varför blir zamiakallans blad gula

Gulnande blad på en zamiakalla betyder nästan alltid för mycket vatten. De vattenlagrande jordstammarna behöver sällan fyllas på, och hålls jorden konstant blöt börjar de ruttna. Då gulnar och mjuknar bladen, ofta flera samtidigt.

Misstänker du röta, lyft upp plantan och känn på jordstammarna. Friska stammar är fasta och ljusa, ruttna är bruna och mjuka. Skär bort det skadade med en ren kniv, låt snittytorna torka och plantera om i ny, torr jord – samma räddning som för en övervattnad svärmorstunga.

Enstaka gula blad längst ner är däremot inget att oroa sig för. Precis som andra växter fäller zamiakallan äldre blad med tiden, särskilt om den nyligen flyttats till ett mörkare läge.

Zamiakallan har få skadedjur – sköldlöss och ullöss vanligast

Sköldlöss och ullöss

Zamiakallan är förhållandevis förskonad från skadedjur – Missouri Botanical Garden noterar inga allvarliga problem. När angrepp ändå dyker upp handlar det oftast om sköldlöss eller ullöss. Sköldlöss sitter som små bruna sköldar längs blad och stjälkar, ullöss som vita, bomullsliknande tussar i bladvecken.

Torka av angripna blad med en trasa fuktad i ljummet vatten med lite såpa, eller ta ullöss med en bomullspinne doppad i rödsprit. De blanka bladen gör det lätt att se och nå skadedjuren. Upprepa varje vecka tills de är borta.

Nyinköpta plantor är den vanligaste smittkällan. Låt en ny zamiakalla stå för sig själv ett par veckor innan den ställs intill andra krukväxter, så hinner du upptäcka eventuella skadedjur i tid.

Är zamiakallan giftig för människor och husdjur

ASPCA listar zamiakallan (Zamioculcas zamiifolia) bland de växter som är giftiga för hund och katt. Liksom andra kallaväxter innehåller den olösliga kalciumoxalater – små, nålvassa kristaller som kallas rafider. Tuggar ett djur på blad eller stjälk frigörs kristallerna och ger sveda och smärta i munnen, dregling, kräkningar och aptitlöshet.

Även för människor är växtsaften starkt irriterande. Giftinformationscentralen beskriver brännande känsla i mun och svalg, svullnad och blåsor, och vid stänk i ögonen kraftig irritation. Har ett litet barn smakat räcker det oftast att ge lite dryck; vid stänk i ögat sköljer du med vatten i minst fem minuter.

RHS råder att använda handskar vid beskärning, eftersom saften kan reta både hud och ögon. Håll plantan utom räckhåll för husdjur och nyfikna barn – precis som fredskallan och gullrankan, dess släktingar bland kallaväxterna.

Så förökar du zamiakallan med blad eller delning

Zamiakallan går att föröka, men det kräver tålamod. Den enklaste metoden är delning vid ompottning, den långsammaste är bladsticklingar. Båda fungerar bäst på våren, när plantan är i tillväxt.

Att dela en stor planta är den snabbaste vägen till nya, kraftiga plantor. Bladsticklingar tar däremot många månader på sig att bilda en liten jordstam. Så här delar du plantan:

1. Ta ut plantan. Lirka ut hela plantan ur krukan och skaka försiktigt bort jorden, så att du ser de tjocka jordstammarna och rötterna.
2. Hitta delningspunkten. Leta efter naturliga grupper av stammar med egna blad och rötter. Varje ny del behöver minst en jordstam med rötter och ett par blad.
3. Dela med ren kniv. Skär mellan grupperna med en vass, ren kniv. Använd handskar, eftersom växtsaften kan reta huden.
4. Låt snittet torka. Låt snittytorna torka någon timme, precis som hos andra växter med köttiga stammar. Det minskar risken för röta.
5. Plantera i torr jord. Sätt varje del i väldränerad jord på samma djup som tidigare och vänta några dagar innan du vattnar sparsamt.

När du planterar om zamiakallan

Zamiakallan vill ha det ganska trångt och behöver sällan byta kruka oftare än vartannat till vart tredje år. Tecknet på att det är dags är när jordstammarna trycker mot krukans kanter eller till och med spräcker en plastkruka – de är förvånansvärt starka.

Plantera om på våren, i en kruka bara ett snäpp större och med väldränerad jord. Passa på att dela plantan samtidigt om du vill ha fler. Vänta några dagar med vattningen efteråt, så hinner eventuella skadade rötter torka.

Vanliga frågor om zamiakallan

Läs även

• Svärmorstunga – tålig nybörjarväxt →
• Gullranka – tålig häng- och klätterväxt →
• Fönsterblad – skötsel och blomning →
• Alla krukväxter →
• Guider och skötselråd →