Murgröna – flikiga blad och häftrötter

Murgrönan – tålig klätterväxt med både inne- och uteliv

Få krukväxter är lika svåra att ta död på som murgrönan. De flikiga, blanka bladen och de fina häftrötterna längs stjälken gör arten lätt att känna igen, och den klarar lägen där de flesta andra krukväxter tynar bort. Ett mörkt hörn, ett svalt trapphus, en bortglömd vattenkanna — murgrönan håller ändå ut.

Till skillnad från de flesta krukväxter vi odlar har murgrönan ett liv också utomhus i Sverige. Arten växer vilt i de södra och sydöstra kustlandskapen och har sin nordgräns kring Mälardalen, på Öland och på Gotland, där den för övrigt är landskapsblomma. Den som har sett murgröna klättra uppför en gammal ladugårdsvägg på Gotland känner igen samma växt som står i krukan på fönsterbrädet.

Hedera helix hör till araliaväxterna (Araliaceae) och kommer ursprungligen från Europa och Medelhavsområdet, österut ända till Iran. Det förklarar både tåligheten och förmågan att klara svenska vintrar i de mildare delarna av landet. Inomhus odlas den mest för bladverket, eftersom den blommar först som riktigt gammal och nästan aldrig i kruka.

Två sorters blad på samma planta

Tittar du noga ser du att en murgröna kan bära två helt olika sorters blad. De välkända, hand-flikiga bladen sitter på de unga klätterskotten, och det är den formen vi nästan alltid ser i kruka. På gamla, blommande grenar högt upp byter växten skepnad och bildar i stället hela, mer spjutlika blad utan flikar.

Skillnaden är inte en sjukdom eller en annan sort, utan två stadier i samma plantas liv. Den svenska virtuella floran och Wikipedias artbeskrivning lyfter just denna bladdimorfism som ett kännetecken för arten. I praktiken möter en svensk inomhusodlare bara ungstadiet, eftersom plantan sällan blir gammal nog i kruka för att gå i blom.

Häftrötterna är värda en egen blick. Längs stjälken sitter små, korta rötter som inte tar upp vatten utan fäster växten mot underlaget — mot bark, puts eller en mossig sten. Inne i ett rum söker de sig gärna mot tapeten om plantan får ligga an mot väggen, så ge den ett spaljéstöd eller låt den hänga fritt i stället.

Grönbladig eller brokbladig murgröna – vad är skillnaden

I handeln möter du framför allt två typer: helgröna sorter och brokbladiga, där bladen är spräckliga i vitt, gult eller silvergrått. Royal Horticultural Society listar ett stort antal namnsorter av Hedera helix i sin växtdatabas, allt från småbladiga krulliga former till storbladiga klättrare, vilket ger en bild av hur formrik arten är.

Valet handlar mest om ljus. En helgrön murgröna nöjer sig med mindre ljus och är därför den tåligaste i ett norrfönster. De brokbladiga är vackrare men krävsammare: står de för mörkt tappar de teckningen och blir alltmer gröna, något brittiska RHS uttryckligen varnar för i sina skötselråd. Vill du behålla det spräckliga mönstret behöver en brokbladig sort ett ljusare läge.

Storleken skiljer sig också. Krullbladiga sorter håller sig kompakta och passar en liten kruka, medan de storbladiga klättrarna snabbt blir flera meter och behöver mer plats och stöd. Låt utrymmet du har hemma avgöra valet snarare än namnet på etiketten.

Murgrönan trivs i ljus halvskugga men klarar även mörka hörn

Ett läge med ljust, indirekt ljus passar murgrönan bäst — ett fönster mot öster, väster eller norr ger lagom mycket utan stekande middagssol. Brittiska RHS rekommenderar just indirekt eller svagt ljus för krukodlad murgröna och påpekar samtidigt att den klarar låga ljusnivåer och en del vanvård bättre än de flesta inneväxter. Det är den egenskapen som gjort den till en klassisk växt för trapphus och kontor.

I ett söderfönster behöver bladen skydd. Direkt sommarsol mitt på dagen kan bränna dem, så ställ plantan en bit in i rummet eller bakom en tunn gardin under den ljusaste tiden. Brokbladiga sorter är känsligare för både för mycket och för lite ljus, och hittar sin balans en bit från rutan.

Murgrönan tål dessutom svalka, vilket skiljer den från många tropiska krukväxter. Ett ljust men kyligt rum, en inglasad balkong eller ett svalt sovrum fungerar väl, och i de mildare delarna av landet kan plantan till och med flyttas ut för sommaren. Den som bor i odlingszon I–II i söder kan låta härdiga murgrönor stå ute året om.

Hur ofta vattnar man murgrönan

Låt de översta centimetrarna jord torka mellan vattningarna, oftast räcker det med ungefär en gång i veckan inomhus. Murgrönan vill ha jämn men måttlig fukt och tar mer skada av för mycket vatten än av för lite. Brittiska RHS råder uttryckligen att låta det översta jordlagret torka före nästa vattning, men inte låta klumpen torka ut helt.

På vintern går det långsammare. I ett svalt rum och med kortare dagar sjunker behovet, och då kan det räcka att vattna varannan vecka. Känn med fingret i stället för att vattna på rutin — i ett varmt rum torkar jorden fortare, i ett svalt rum långsammare, och plantan bryr sig om jorden, inte om kalendern.

En sak avgör mer än vattningsintervallet: vattnet får inte bli stående. Häll alltid bort överskottsvatten ur fatet inom en stund efter vattningen, eftersom rötterna lätt börjar ruttna i en blöt botten. Samla gärna regnvatten under sommarhalvåret, så slipper plantan en del av kalken i svenskt kranvatten.

Vilken jord och näring behöver murgrönan

En mullrik, väldränerad jord passar murgrönan bäst. Vanlig torvfri planteringsjord blandad med en näve perlit eller grus fungerar väl och håller jorden luftig så att vattnet rinner igenom. Till skillnad från många surjordsväxter trivs murgrönan i neutral till något kalkhaltig jord; brittiska RHS noterar att vanlig murgröna växer bäst i basisk jord, medan andra Hedera-arter passar bättre där jorden är sur.

Näring behöver den, men sparsamt. Under tillväxtsäsongen från april till september räcker det med svag näringslösning ungefär en gång i månaden. Murgrönan är ingen storätare, och en överdådig gödsling ger mest frodiga skott på bekostnad av kompakt växt och fin bladteckning.

Under vinterhalvåret avstår du från näring helt. När dagarna är som kortast vilar plantan, och näring som inte tas upp samlas bara i jorden. Först fram emot mars, när ljuset återvänder och nya skott börjar skjuta, är det dags att börja om försiktigt.

Varför blir murgrönans blad bruna eller torra i kanterna

Torra, bruna bladkanter på en inomhusmurgröna beror nästan alltid på luften, inte på jorden. När elementen går från oktober till mars faller luftfuktigheten i svenska hem lätt under 30 %, och i den torra värmen tappar murgrönan fukt snabbare än rötterna hinner ersätta den. Bladspetsar och kanter blir då först papperstorra och sedan bruna.

Är det torr luft eller torr jord? Det går att skilja dem åt. Sitter de torra partierna ytterst på bladen medan jorden är lagom fuktig, handlar det om luften. Hänger däremot hela skott slappt och jorden är knastertorr, är det vattenbrist — och då reser sig plantan oftast igen efter en ordentlig vattning. En tredje, mindre uppenbar orsak är spinnkvalster, som trivs i precis samma torra inomhusluft och ger en finprickig, blekare bladyta.

Höj fukten kring plantan så förebygger du problemet. En bricka med lecakulor och lite vatten under krukan avdunstar långsamt och skapar ett fuktigare mikroklimat, och ett badrum med fönster är av samma skäl ett bra rum för en murgröna. Redan bruna kanter blir inte gröna igen, så klipp bort dem och åtgärda orsaken i stället.

Murgrönans skadedjur: spinnkvalster och sköldlöss

Murgrönan är överlag tålig, men ett skadedjur återkommer oftare än andra: spinnkvalstret. Både brittiska RHS och Missouri Botanical Garden pekar ut det som artens vanligaste problem inomhus, och det trivs särskilt i den varma, torra luften under den svenska uppvärmningssäsongen. Tidiga tecken är en finprickig, dammig bladyta och ibland fina spinntrådar i bladvecken.

Två andra angripare dyker upp då och då. Sköldlöss sitter som platta, bruna sköldar längs bladnerver och stjälkar och lämnar ofta en klibbig hinna efter sig, medan bladlöss helst ger sig på unga, mjuka skott. Märker du den klibbiga beläggningen utan att genast se några djur är det ändå dags att vända på bladen och titta noga på undersidorna.

Vid lindrigt angrepp räcker ofta en avtorkning. Duscha plantan ljummen i handfatet och torka av bladen med en trasa, så minskar du både kvalster och löss på en gång — fuktig luft är dessutom spinnkvalstrets ovän. Återkommer angreppet behandlar du med såplösning eller en färdig växtskyddsprodukt för krukväxter, och kontrollerar nya plantor innan de får sällskap av de gamla.

Så förökar du murgrönan med sticklingar

Murgrönan är en av de tacksammaste krukväxterna att föröka, just tack vare häftrötterna. På en bit stjälk finns redan ansatser till rötter, och de kommer snabbt igång i fuktig jord. Brittiska RHS rekommenderar halvmogna sticklingar under sensommaren, med stjälkbitar som har minst två blad.

Sensommar och tidig höst är bästa tiden, men en murgröna är så villig att den ofta rotar sig även mitt i vintern på en ljus fönsterbräda. Många odlare sätter helt enkelt en stjälkbit i ett glas vatten och ser rötterna växa ut innan de planterar — det fungerar, även om en stickling som rotar sig direkt i jord brukar bli stadigare.

Vill du ha en tätare planta sätter du flera sticklingar i samma kruka. En ensam stickling ger en gles ranka, medan tre eller fyra tillsammans snabbt bildar ett fylligt bladverk.

1. Klipp en halvmogen stickling. Klipp av en frisk skottspets på 10–15 cm strax under ett bladfäste. Välj ett skott som är något förvedat vid basen men fortfarande mjukt i toppen.
2. Putsa stjälken. Ta bort de nedersta bladen så att två till tre blad sitter kvar i toppen. De nakna bladfästena är där rötterna kommer att bildas.
3. Sätt i jord eller vatten. Tryck ner stjälken i fuktig, luftig jord, eller ställ den i ett glas vatten. Flera sticklingar i samma kruka ger en tätare planta.
4. Håll fuktigt och ljust. Ställ sticklingen ljust men utan direkt sol och håll jorden jämnt fuktig. En genomskinlig påse över krukan håller luftfuktigheten uppe de första veckorna.
5. Plantera om vid nya skott. När nya skott börjar växa har sticklingen rotat sig. Plantera då vattenrotade sticklingar i jord och börja sköta plantan som en vanlig murgröna.

Är murgrönan giftig för människor och husdjur

Ja, murgrönan är giftig — för både djur och människor, om än sällan allvarligt. Den amerikanska djurskyddsorganisationen ASPCA klassificerar Hedera helix som giftig för hund, katt och häst. De verksamma ämnena är triterpenoida saponiner, framför allt hederagenin, och enligt ASPCA är själva bladverket giftigare än bären.

Tuggar ett djur på växten kan saponinerna ge magbesvär. ASPCA anger symtomen som kräkningar, buksmärta, kraftig dregling och diarré. Allvarliga förgiftningar är ovanliga, men en katt eller hund som ätit av bladen kan må dåligt en stund, och misstänker du att ett djur fått i sig växtdelar kontaktar du veterinär.

För människor är bilden likartad men oftast mild. Svenska Giftinformationscentralen beskriver att växten, särskilt bladen, innehåller irriterande ämnen och att förgiftningar är ovanliga; symtomen är magbesvär som ont i magen, illamående, kräkningar och diarré. Centralen råder att ge lite dryck om ett litet barn smakat, och att ringa om mer än fem bär eller andra växtdelar fått i sig. Vid lindriga besvär räcker det oftast att skölja munnen; vid kvarstående eller kraftiga symtom kontaktar du Giftinformationscentralen på 010-456 67 00, eller 112 i akuta fall. Ställ plantan utom räckhåll för små barn och husdjur, så är problemet i praktiken ur världen.

En extra varning gäller huden. Att hantera murgröna mycket, till exempel vid kraftig beskärning av en stor utomhusplanta, kan ge kontakteksem hos känsliga personer. Ett par trädgårdshandskar räcker som skydd.

Murgröna ute i trädgården – härdig klättrare i södra Sverige

Den som bor i de mildare delarna av landet kan odla murgröna ute året om. Eftersom arten växer vilt längs kusterna i Götaland och upp mot Mälardalen är den fullt härdig i odlingszon I–II, och den används där som städsegrön marktäckare under träd eller som klätterväxt på murar och plank. Bladverket håller sig grönt också mitt i vintern, vilket är ovanligt bland svenska klätterväxter.

Längre norrut blir vinterns kyla och vårsolen ett problem. En murgröna som står utsatt kan torka och brännas under sena vinterns starka sol, medan rötterna fortfarande sitter i frusen jord och inte kan ersätta vätskan. Ett skuggigt, vindskyddat läge mot en nordvägg klarar sig därför ofta bättre än ett soligt söderläge i gränstrakterna av artens utbredning.

Värt att veta är att murgröna räknas som invasiv i flera andra länder. Missouri Botanical Garden avråder uttryckligen från att plantera den i USA, eftersom den där tränger undan vild växtlighet. I Sverige är arten inhemsk i söder och inte klassad som invasiv, men det är ändå klokt att hålla en kraftig utomhusplanta i schack med beskärning.

Vanliga frågor om murgrönan

Läs även

• Fredskalla – skötsel och blomning →
• Alla krukväxter →
• Guider och skötselråd →