Petunia – skötsel och blomning hela sommaren

Petunia – sommarens flitigaste balkongblomma

Petunian blommar nästan utan paus från försommaren till den första höstfrosten. Royal Horticultural Society beskriver släktet Petunia som ett- eller fleråriga växter med stora, trumpetformade blommor från sen vår till höst, hos trädgårdspetunian i nästan alla färger utom svart. En enda välmående planta täcker en hel balkonglåda med färg. Botaniskt heter den Petunia × atkinsiana och tillhör potatisväxterna (Solanaceae) – samma familj som potatis, tomat och tobak.

Släktet Petunia har sina rötter i Sydamerikas gräsmarker, i trakterna kring Argentina och Brasilien. Trädgårdspetunian är ingen vild art utan en hybrid. Kews databas Plants of the World Online för numera namnet till Petunia × atkinsiana och anger korsningen mellan arterna P. axillaris och P. inflata. I handeln och i många trädgårdsböcker möter du i stället det äldre namnet P. × hybrida – samma växt, men en benämning som POWO i dag räknar som synonym.

I Sverige odlas petunian som ettårig sommarblomma. Den sås eller köps på våren, blommar hela sommaren och kastas när frosten kommer. En sak skiljer den från mycket annat på balkongen: petunian är ofarlig för både katt, hund och människa, något vi återkommer till längre ner.

Petunia, Surfinia och Calibrachoa – tre lättförväxlade

I plantbutiken står de sida vid sida, och skillnaden är inte självklar. Surfinia är ingen egen art utan en grupp hängande petunior som förökas med sticklingar i stället för frö – ett varumärke för rikt rankande sorter. En Surfinia är alltså fortfarande en Petunia, fast vegetativt förökad.

Calibrachoa är där det blir klurigt. Den säljs ibland som Petunia 'Million Bells' och har blommor som ser ut som petunior i miniatyr. Botaniskt är den ändå ett eget släkte i potatisväxtfamiljen, Calibrachoa, med blommor på bara ett par centimeter. Plantan är tätare, och till skillnad från petunian tappar den sällan orken i sommarvärmen.

Bland de egentliga petuniorna skiljer man på grupper efter blomstorlek. Grandiflorasorterna har de största blommorna men tar lätt skada av regn, medan multiflora- och milliflorasorterna bär mindre blommor som klarar svenskt sommarväder bättre. För en blåsig balkong eller en regnig svensk juli är de småblommiga och de hängande sorterna ett säkrare val. Fler tåliga balkongväxter för soliga lägen finns samlade i kategorin.

Petunian vill ha sol och ett skyddat läge

Sol är petunians grundvillkor. Missouri Botanical Garden anger att den vill ha full sol och en väldränerad jord. På en svensk balkong betyder det en plats mot söder eller väster, gärna mot en husvägg som strålar tillbaka värme under en sval junikväll – och med lä för den mest uttorkande vinden.

I ett för skuggigt läge sträcker sig petunian efter ljuset. Skotten blir långa och bleka, och blomningen mattas märkbart. Det skyddade läget handlar inte bara om värme – petunians blommor, särskilt de storblommiga grandiflorasorterna, slås lätt sönder av ett kraftigt regn. Ett tak över lådan eller en plats under takfoten räddar blomningen genom en blöt sommarvecka.

På en solig och skyddad plats trivs petunian som bäst på nordiska balkonger. I en balkonglåda mot söder, med lä för de värsta regnen, blommar den från försommaren ända till frosten.

Hur ofta vattnar man petunian

Ofta – petunian är en törstig balkongblomma. I en kruka eller balkonglåda mot söder torkar jorden snabbt en varm dag, och en fullvuxen planta kan behöva vatten både morgon och kväll under en värmebölja. Missouri Botanical Garden beskriver petunian som en växt med jämnt, medelhögt vattenbehov, men i en liten behållare på en solig balkong blir behovet i praktiken större än i en rabatt.

Målet är en jämnt och lätt fuktig jord, varken genomdränkt eller knastertorr. Låter du jorden torka helt slokar petunian snabbt, och knopparna torkar in innan de hinner slå ut. Vattenmagasin i lådan eller självvattnande krukor jämnar ut svängningarna de dagar då ingen hinner vattna.

Rötterna mår samtidigt dåligt av att stå i vatten. Saknar balkonglådan dräneringshål och fylls av ett septemberregn ruttnar rötterna lätt, något vi återkommer till bland sjukdomarna. Vattna vid jordytan i stället för över blommorna, så håller sig blomklasarna fräscha längre.

Jord och näring för rik blomning

En genomsläpplig jord är grunden. Petunian vill ha en näringsrik men väldränerad planteringsjord, och Missouri Botanical Garden påpekar att den klarar även ganska mager jord så länge dräneringen är god. I en balkonglåda fungerar vanlig blomjord väl, gärna uppblandad med något luftigt så att strukturen håller hela sommaren.

Den långa blomningen kostar energi, och petunian är näringskrävande. För att blomma oavbrutet behöver den regelbunden gödsling med blomnäring genom säsongen. Svenska odlarkällor som Blomsterlandet skiljer på upprätta och hängande sorter – de storväxta Surfiniatyperna drar mer näring än de kompakta. Börja ge näring ett par veckor efter utplanteringen, när plantan kommit i gång.

En petunia som svälter visar det i bladen. Tillväxten avstannar, och de nyaste bladen gulnar medan bladnerverna förblir gröna. Ett par veckors regelbunden blomnäring brukar vända det. Avsluta inte gödslingen för tidigt – så länge petunian blommar, in i september, är den tacksam för näring.

Så sår och förkultiverar du petunia

Petunia går att köpa som färdiga plantor på våren, men den går också att så själv, och frö är det vanligaste sättet för de upprätta sorterna. Fröna är mycket små och behöver ljus för att gro, så de myllas inte ner – de strös tunt ovanpå jorden och trycks bara lätt fast. För att hinna blomma redan till försommaren sås de tidigt: i Sverige betyder det förkultivering ljust och varmt inomhus, i rumstemperatur, redan i februari eller mars.

Räkna med att fröet behöver ljus och värme inomhus en bra bit innan det är dags att flytta ut. Så här gör du:

1. Så ytligt och ljust. Strö de små fröna tunt ovanpå fuktig såjord och tryck inte ner dem – petuniafrö behöver ljus för att gro. Så i februari eller mars för blomning redan från försommaren.
2. Håll varmt och fuktigt. Ställ såkrukan ljust och varmt i rumstemperatur och håll jorden jämnt fuktig. Ett genomskinligt lock eller en plastpåse över krukan håller fukten tills fröna gror.
3. Pikera plantorna. När fröplantorna fått ett par örtblad pikerar du dem, alltså planterar om dem ett och ett i egna krukor, så att de får plats att växa sig kraftiga.
4. Härda av. Vänj plantorna vid uteklimatet under en knapp vecka innan de flyttar ut. Ställ ut dem skyddat på dagen och ta in dem på natten, så att de inte tar skada av sol och nattkyla.
5. Plantera ut efter frosten. Sätt petunian på sin sommarplats först när risken för nattfrost är över, i södra Sverige kring mitten av maj.

Varför blir petunian gänglig och blomfattig

Två saker ligger nästan alltid bakom: för lite ljus eller en planta som vuxit ifrån sig. I ett skuggigt läge sträcker sig petunian och lägger kraften på långa skott i stället för på blommor. Mot midsommar, när de upprätta sorterna blivit höga och glesa i mitten, är det dags att ingripa.

Lösningen är att klippa tillbaka. Missouri Botanical Garden råder att kapa gängliga plantor som mattats av, så att de skjuter nya skott och blommar om. Var inte rädd att klippa hårt – en petunia som kapas med en tredjedel mitt i sommaren ser tråkig ut en vecka, men kommer igen tätare och rikare. Ge vatten och näring efter beskärningen, så går återhämtningen fortare.

Gammal, vissen blomning bromsar nya knoppar. Många moderna sorter är självrensande och fäller de utblommade blommorna själva, men hos andra lönar det sig att nypa bort dem. Plockar du de vissna blommorna innan de hinner sätta frö lägger petunian energin på nästa omgång i stället.

Bladlöss, sniglar och gråmögel på petunian

Skadedjur på bladen

Petunian drabbas av samma skadedjur som många andra sommarblommor. Missouri Botanical Garden nämner bladlöss, jordloppor och sniglar bland de vanligaste. Bladlössen samlas i skottspetsar och på knoppar och torkas eller spolas lätt bort, medan sniglarna helst plockas på kvällen när de kryper fram i fukten. En snigel äter annars upp en nyutplanterad planta på en enda natt.

Gråmögel och rotröta

I ett blött och svalt läge är svampsjukdomar det större hotet. Gråmögel (Botrytis) lägger en gråaktig, luddig beläggning på blommor och blad, särskilt under en regnig och kylig svensk sensommar. Missouri Botanical Garden pekar också ut rotröta på plantor som står för blött. Glesa ur plantan så att luften rör sig, plocka bort angripna delar och se till att lådan kan rinna av.

Eftersom petunian är släkt med tobak kan den drabbas av tobaksmosaikvirus, som ger fläckiga och missfärgade blad. Det är ovanligt på balkongen men värt att känna till. Köp friska plantor, och tvätta händerna innan du hanterar petunior om du röker, eftersom viruset sprids den vägen.

Är petunia giftig för människor och husdjur

Här är beskedet lugnande. ASPCA, det amerikanska djurskyddsförbundets giftcentral, klassificerar petunian som ofarlig (Non-Toxic) för hund, katt och häst. Den hör alltså till de få blommande balkongväxter som är trygga även i ett hem med en bladtuggande katt.

För människor är bilden lika trygg. Giftinformationscentralen, som besvarar frågor om förgiftningar i Sverige, skriver att inga förgiftningar av petunia är kända och att smaka en liten mängd kan betraktas som ofarligt. Att ett nyfiket barn tuggar på ett blad är alltså inget att oroa sig för.

Det gör petunian till ett bekymmersfritt val där andra populära sommarblommor kräver eftertanke. Pelargonen, som ofta står bredvid den i balkonglådan, är till exempel giftig för hund och katt enligt ASPCA. Som med all växtlighet gäller ändå att stora mängder kan ge lindrig magoro – petunian är till för att pryda balkongen, inte för att ätas.

Utplantering efter den sista nattfrosten

Tidpunkten avgör allt. Petunian är frostkänslig, och en enda nattfrost räcker för att skada blad och skott. Ut på balkongen ska den därför först när risken för nattfrost är över – i södra Sverige brukar det vara kring mitten av maj, efter isheligonerna, medan man längre norrut väntar till slutet av maj eller början av juni.

Plantor från ett varmt växthus behöver vänjas vid livet ute. Ställ ut dem skyddat på dagen och ta in dem nattetid under några dagar, så att bladen inte bränns av den ovana solen. När de väl är på plats trivs petunior tätt – några få plantor räcker för att fylla en vanlig balkonglåda, eftersom var och en breder ut sig rejält under sommaren.

Petunian odlas som ettåring i hela landet – när växterna gjort sitt till hösten kastas de. Någon plats i Riksförbundet Svensk Trädgårds odlingszoner har den därför inte – petunian lever ett enda intensivt sommarliv, från utplanteringen i maj till den första frosten.

Spara en favoritpetunia över vintern

De allra flesta petunior åker på komposten när sommaren är slut, men en favoritsort går att spara. De hängande Surfiniatyperna och andra vegetativt förökade sorter kan tas in som sticklingar på sensommaren, ungefär som man gör med pelargonen. Det är mer pyssel än de flesta lägger ner, men för en ovanlig färg är det värt besväret.

Skär ett friskt, kort toppskott i augusti, ta bort de nedersta bladen och sätt sticklingen i fuktig, väldränerad jord. Ställ den ljust och svalt inomhus över vintern, med sparsam vattning, och flytta den varmare och ljusare framåt mars. Fröförökade petunior är däremot svårare att spara på det sättet, och för dem är det enklare att så nytt till våren.

Vanliga frågor om petunian

Läs även

• Alla sommarblommor →
• Alla balkongväxter →
• Pelargon – sommarklassiker för balkongen →
• Brudorkidé – ofarlig för husdjur →
• Guider och skötselråd →